Nu har jag varit hemma ett tag och det går väl relativt bra. Jag har en jätte bra kompis som följde mig på möte första gången för ett tag sedan. Det var så skönt, samma känsla fast annan stad. Det är en speciell känsla när man går på aa-möte, det känns som ok. Att få dela med sig men främst att få höra andras historier och levnadsöden. Jag känner mig inte så ensam och det är skönt. Annars tycker jag att det är lite småjobbigt med den här årstiden som vi har framför oss. Julfesterna. När allt man gör är förknippat med alkohol, alla fester på arbetet, företagsfester osv.

Jag tycker det är jobbigt mest för att jag oftast är den enda som är nykter och det känns lite utanför. Jag blir väl avundsjuk på alla ni som kan hantera alkoholen. Som kan ha det som det njutningsmedel det kan vara.

Men det går inte för mig, för skulle jag smaka så skulle min vampyr väckas till liv och börja suga och kräva mer. Inte för att jag är sugen på att dricka, men jag vill ha roligt. Det är som att jag inte tycker att jag har roligt längre. Att det är så svårt att ha kul. När jag drack så var det lätt att fly från den känslan för då drack man bort det tråkiga. Jag drack oftast tills jag försvann, jag ville försvinna, ville inte vara här och jag ville inte leva det liv med den meningslöshet som jag ofta känner. Jag undrar ofta om jag verkligen är på rätt väg, är det så här livet ska vara? Så kommer jag ju på att det är ju jag som faktiskt har makten att styra mitt liv. Att förändra det till som jag vill ha. Och så kommer jag på att jag vet inte vad jag vill ha. Det blir så tomt och jag känner mig rastlös, misslyckad och tycker att det mesta är tråkigt. Helgerna bara går och jag tycker inte direkt att jag gör något speciellt, jag förkovrar mig inte, tränar inte, har slutat dansa, utan det blir mest ett sittande framför tv och funderingar som att det här är mitt liv, och det springer i från mig. När jag blir gammal så vill jag ju känna att jag har gjort något med mitt liv, att jag har gjort skillnad. När jag drack så drack jag bort dom här känslorna, och när jag var bakfull så ägnade jag tillvaron åt ångest och skam. Men tack och lov är den strategin inte något som jag väljer idag.

Jag är glad över att aa finns och över de människor som jag träffar där. Tack