Jag har ett väsen i mig. Som jag lever med varje dag. Tusen och åter tusen gånger har jag kämpat mot, gett efter, hatat och älskat detta väsen. Det har fått mig att må bra, dåligt, euforiskt, fått mig att känna en skam utan dess like och en destruktivitet som inte är av denna värld. Jag kallar det för min alkoholvampyr.

Den finns där innuti mig som en del av mig, och just nu håller jag den i schack, jag försöker acceptera att den är en del av mig, och hitta andra sätt att leva mitt liv på. Jag har varit så fast i hennes klor, hon är så listig och så stark, och en del av mig älskar henne, för hon är så påhittig och hennes fantasi är obegränsad. Men tyvärr så är hon för destruktiv för att få fritt spelrum, jag undviker alla sinnesförändrande medel och får skärpa till mig för att hon inte ska förvandlas till en shoppoholicvampyr. Eller slå över till något annat som gör att jag tappar kontrollen. Jag både fashineras och skräms av denna varelse som är en del av jag.