Huja huja vad jag gruvar mig!! Jag önskar att det vore en vecka frammåt i tiden och att jag nu satt på bussen hem och hade detta bortgjort!!!!

Men nu är det tvärt om, allt ligger framför mig och jag åker snart. Jag har fixat sovplats hos en god vän som känner mig och som jag känner mig trygg med, det känns skönt att slippa hålla uppe några fasader, men jag gruvar mig nått så hemskt för att åka iväg. Vill bara stanna hemma under min korkek och lukta på våra morötter i grönsakslandet.

Om ni visste så fint det är, han, kärleken alltså, gjorde värdens snuppigaste och sötaste grönsaksland och så planterade vi grönsaker och potatis däri, och nu växer det och frodas. Det är en fröjd att få påta på i den jorden! Jag hoppas bara att jag får fortsätta med det...

Vet att det kommer att kännas som att jag ska kolavippa i morgon innan jag kliver innanför dörrarna till behandlingshemmet. Att jag kommer att ha så djävla ont i magen och förbanna min bror för att jag kommer att tro att det är hans djävla fel för att jag är där. Han kunde väl ha följt mig åtminstone.... Och jag är så rädd att jag ska försova mig och inte lyckas komma i tid. Jag vet inte hur bussarna går från där jag ska sova och jag vet inte hur jag ska ha pengar till att klara mig och jag är orolig för hur jag kommer att bli mottagen i gruppen, kommer dom att rata mig bara för att jag ska vara där i en vecka, kommer jag att ha fel kläder med mig och hur mycket har jag glömt hemma? Har tusen hemska tankar om allt hemskt som skulle kunna inträffa.

Varför kan jag inte i stället ha tankar om hur djävla bra det kommer att bli och hur mycket bättre det blir sedan. Att det blir som en nystart i mitt nyktra liv och att jag kanske kan bidra med nått bra i tillvaron för någon annan. För det är ju jag själv som har ringt och velat komma dit, och fått möjligheten att göra det åxå. Då borde jag väl för helvete kunna uppskatta det åxå!

Nä här får det bli ändring, jag ska från och med NU säga till mig själv att det här är världens bästa chans och att det kommer att bli bra! Jag ska sluta vara så negativ och rädd, känna på oron och kanske dom sylvassa tänderna som finns där, men inte låta mig styras av dom, och definitivt inte nått annat heller. Slipa ner tänderna och visa den där gamla häx-vampyrdamen att det finns skönhet i ljuset. Men jag ska ta det varligt, det ska få ta tid, och jag ska börja med att inspireras av att det här är en fantastisk möjlighet som jag kan göra vad jag vill av.

Jag ska gå rakt fram, den enda vägen som finns, mot mitt mål. Som är vaddå??? Ja, vad tusan har jag för mål och mening med mitt liv? En gång i tiden ville jag rädda världen och alla i den, men så luttrad eller desillusionerad är jag nu att jag gett upp det målet. Nä jag får i stället se till att jag och min omgivning är glada över mig den dag jag ska vidare till de sälla jaktmarkerna. Jag ska göra nått gott och bra av det här, och jag ska ta emot den hjälp som finns för att lyckas med det. Så det så!

Och sen ska jag hångla järnet med kärleken så länge han orkar och vill...

Over and out for now

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ett väsen i mig. Som jag lever med varje dag. Tusen och åter tusen gånger har jag kämpat mot, gett efter, hatat och älskat detta väsen. Det har fått mig att må bra, dåligt, euforiskt, fått mig att känna en skam utan dess like och en destrukti...

Jag känner mig så arg, men jag vet att jag är besviken. För mig vilar det nästan alltid en besvikelse under min ilska. Besviken över att jag känner mig så hopplöst fel i min egen släkt, varför kan jag bara inte vara nöjd med om jag känner så, eller b...

Nu har jag varit hemma ett tag och det går väl relativt bra. Jag har en jätte bra kompis som följde mig på möte första gången för ett tag sedan. Det var så skönt, samma känsla fast annan stad. Det är en speciell känsla när man går på aa-möte, det kän...

ja nu är jag tillbaka där jag bor, behandlingen är slut och nu börjar mitt eget fotarbete... Fick värsta dippen på vägen hem, ville inte alls tillbaka hit, kände mig så fel och bara knäpp och annorlunda.   Jag bad han som just nu har mitt hjärta att ...