Nu närmar det sig slutet av veckan! Men inte slutet av mitt liv som nykter, tack och lov. Vilken vecka det har varit, på kvällarna har jag varit så himmla mörkrädd och spänd att jag nästan inte kunnat sova. Jag tror att jag har sett alldeles för många skräckfilmer i mina dagar, det i kombination med en aldrig sinande och livlig fantasi... Jag fick igår för mig att en dörr som jag stängt skulle öppnas.. jag vågade inte duscha med dörren stängd för tänk om den stängda dörren hade varit öppen när jag kom ut från duschen, naken och oskyddad. Och om jag då hade varit tvungen att springa iväg ut på gatan i en liten och urtvättad handuk, det hade bara inte sett bra ut. Så det är ju tur att man kan välja vilka dörrar man vill ha öppna och vilka jag vill stänga.

Jag vet att jag vill stänga alla dörrar till missbruk och alkohol, alla dörrar som kan leda in till återfall. Och jag håller på att spika igen dom. Jag har gått på möten både dag-som kvällstid. Det har varit fantastiskt vilket fint stöd, uppmuntran som jag har fått. Och igenkännande. Att berätta om mitt återfall var svårt men det blev så skönt efteråt, att få börja vara ärlig igen. Att sopa rent och få börja om.

"Kan du komma och nu får du vara varsam med mig"... Dom orden har hängt med mig sen jag hörde dom. Det var en som berättade om närheten till ett återfall och valde att göra något annorlunda. I stället för att kliva ut i missbruk bad personen om hjälp. Jag blev väldigt berörd över berättelsen speciellt då jag hörde att detta var något som hjälpte personen att inte återfalla. Att be om hjälp av en annan person att vara varsam med en, då man själv är så hård, svår och dömande. Jag tog till mig det och går och tänker på det. Jag tycker att det var modigt.

Annars rinner dagarna förbi och jag känner mig glad över att jag snart åker hem. Jag har fått så otroligt mycket dessa dagar i form av inspiration och upptäckandet av vad jag är. Så fina kontakter med människor som jag skulle vilja träffa oftare och lära känna mer. Det är klart att jag undrar hur det kommer att bli när jag kommer hem och ska börja på möten där. Jag hoppas bara att människorna kommer att vara lika villiga att dela med sig som dom är här. Jag känner att det ger så himmla mycket att gå på dessa möten, kraft från de andra och gemenskap. Jag känner mig inte lika främmande eller annorlunda. Jag har haft redovisningar inför min grupp varje dag och jag har överlevt... Normalt har jag panik när jag ska inför en grupp och prata. Gillar inte att bli dömd, men det har gått bra.

Än har det inte varit en gång som jag varit sugen på alkohol. Däremot snus och cigg, men jag ska inte in med nikotin i min kropp, för redan där startar min vampyr att börja viska och suga efter mer gifter, sånt som förändrar sinnet och gör mig sjuk. Den sluga slynan får jag se upp med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ett väsen i mig. Som jag lever med varje dag. Tusen och åter tusen gånger har jag kämpat mot, gett efter, hatat och älskat detta väsen. Det har fått mig att må bra, dåligt, euforiskt, fått mig att känna en skam utan dess like och en destrukti...

Jag känner mig så arg, men jag vet att jag är besviken. För mig vilar det nästan alltid en besvikelse under min ilska. Besviken över att jag känner mig så hopplöst fel i min egen släkt, varför kan jag bara inte vara nöjd med om jag känner så, eller b...

Nu har jag varit hemma ett tag och det går väl relativt bra. Jag har en jätte bra kompis som följde mig på möte första gången för ett tag sedan. Det var så skönt, samma känsla fast annan stad. Det är en speciell känsla när man går på aa-möte, det kän...

ja nu är jag tillbaka där jag bor, behandlingen är slut och nu börjar mitt eget fotarbete... Fick värsta dippen på vägen hem, ville inte alls tillbaka hit, kände mig så fel och bara knäpp och annorlunda.   Jag bad han som just nu har mitt hjärta att ...