Ja då var man tillbaka då... Typ på ruta ett... Det har gått bra men fy tusan vad jag känner mig ensam. Det här är inge roligt! Jag sprang iväg när vi slutat behandlingen för dagen och hann precis på lunchmöte. DET var jättegivande, trots att människan-som-jag-inte-kommer-överens-med var där. Det var en riktig åhå-upplevelse. Så gott det var att få vara med sånna som jag. Jag blev jätte inspirerad och kände mig glad efteråt för att jag faktiskt hade sprungit dit. Att jag hade gjort den ansträngningen och uppoffringen för min nykterhet. Latmasken kunde lika gärna ha slagit till och jag hade kunnat gå och lägga mig i mitt källarrum för jag är jättetrött, har inte sovit allt för väl. Satt uppe rätt länge och surrade på med vännen som jag sov hos. Och det var åxå jätte gott, för henne kan jag berätta hur det har varit utan att bli dömd.

På mötet idag hade vi glädje som tema, och jag känner mig verkligen tacksam och förundrad över dom fina människorna som finns i mitt liv. Tänk att jag har fått så fina vänner. Och släkt. Och så himmal vacker kärlek. Till råga på allt så sprang jag på mitt brorsbarn på staden som alldeles nyss flyttat hit. Vilka härliga sammanträffanden!

Men vad ska jag fylla tillvaron med nu då? Sitter på biblioteket och har ätit lite bröd i parken, och nu är jag rastlös, känner mig rotlös och jag längtar hem!!!! Det brukar jag inte göra när jag är på resande fot för mig själv. Men nu gör jag det, jag längtar efter min son, kärleken, kissekattungarna och hela min tillvaro där!

Jag ska under veckan jobba med första steget och inse min maktlöshet inför alkoholen och det är inte svårt, det som är svårt är ensamhetskänslorna som jag känner. Det är helt nytt för mig. JAG VILL INTE VARA SJÄLV NÅTT MER!!! Jag vill ha nån att luta mig mot, nån som tar emot mig när jag faller. Det tar djävla ont att landa på golvet eller en hård gräsmatta. DONK säger det och ekar i min tomma skalle...

Just nu känns det inga problem med att vara nykter, problemet är känslan jag känner av ensamhet. Jag har inte ens pengar att gå och shopppa! De enda pengarna som jag har är pengar till mat. Inte ens till ett par trosor på rean... Och då är det illa...

Nä nu ska jag återvänta till mitt lilla källarrum med den söta rosa blommiga filten, äta lite och gå ut på en promenad...Sen är det en dag mindre i mitt liv.